Livet som ett ävetyr

Tisdagen tillbringade jag på jobbet från 6,30 - 19,30. Ville jobba över lite eftersom att jag ska åka i kväll, torsdag, till stockholm med Therese.

Tiden på tisdagens övetids arbete började att gå åt skogen! Datorn ville inte vara med. Den låste sig hela förbaskade tiden mellan 15 - 17,30. Men efter det började datorn att vara med mig. Det man hinner efter kontorstidens slut är ofta mycket. Inga kunder kommer, telefonen ringer inte. Några deklarationer han jag med och började på ett årsbokslut.

I går Onsdag slutade jag jobbet vid 11. Jag och Linnea skulle ta oss upp till Luleå med Doris och besöka djursjukhuset för att någon skulle få titta på hennes sönderkliade hud. Men vi vart nog inget kokare av det besöket. Vi får väl följa de råd vi fick. Kortison tabletter i 20 dagar, strikt med fodret hon äter ( inga grisöron Doris =(), schamponeras två gånger i veckan med bakteriedödande schampo. Själv har jag en teori om att hon har hormonförändringar eftersom hon är jävulst skendräktig. Men veterinären vill inte lyssna på det örat, kanske man är och tassar på deras tassemarker? Kom inte här och tro en massa. Men samtidig är det ju jag som känner Doris bäst och jag ser symtomen komma tillbaka efter tiden på löp ca 8 veckor.

Efter att vi varit till Luleå och blivit 940 kronor fattigare släppte Linnea av mig i Skellefteå. Jag skulle nämligen på stor seans med Terry Owens, känd från "det okända". Anderstoprs aulan var nästan fylld. Morfar Lage komme fram på ett litet besök. Mamma fick ha lite kontakt med honom.

När jag kom hem var jag helt slut i skallen. Att vara på seans är jätte spännande! kroppen är på helspänn hela tiden. Att somna var inte svårt, men jag vaknade flera gånger. Kändes som mormor var på besök i natt, kände en viss närvaro.

I dag Torsdag har dagen bestått av arbetet. Paniken har funnits över att resveskan inte har varit packad inför stockholmsresan. Tur är att Åsa Gustafsson är en hejare på att packa snabbt =). Ida lagade till middagen. Det blev laxsås och pasta, mycket gott. Nä nu ska jag ta på mig ytterkläderna och bege mig till flygplatsen för att möta upp Therese. Jag skriver efter helgens Stockholms bravader.

Jag tänk vad man hinner mycket på några dagar. Livet är värkligen som ett äventyr


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0