.

I dag har det varit ännu en arbetsdag. Men dagen började med simmning på badhuset. Emma följde med hon simmade och trampade vatten. Emma gör detta för att stärka sina knän som hon ibland har problem med.

När jag kom hem blev det fiskpinnar och kokta grönsaker till middag, Ida och Emma fick mos till. Sedan tog jag min vanliga kvälls promenad med Doris som skulle visa sig bli lite anorlunda. När vi kom upp från sjön och gick på kamvägen kom det något springande. Jag som inte har glassögonen på mig ser inte vad det är tror att det är en katt. När den kommer närmare ser jag att de är en hundvalp. Jag tar genast upp den i min famn och hinner tänka - vem rår om denna valp som befinner sig på en sådan farlig väg som kamvägen. Jag svänger in på en liten gata där det finns två hus, därifrån valpen kom. När jag närmar mig hus nr 2 kommer en man ut ur dörren och jag frågar om det är han som rår om hunden. Jo visst var det det den han smita ut ur dörren före honom. Det var endast 13 veckor gammal. Doris och valpen fick busa lite, å Doris fick ta lite mamma ansvar. Hon tucktade upp valpen lite.

Denna man i 62 års åldern och var ny in flyttad från piteå. Han var mycket pratsam. Vi stod säkert och pratade i 20 minuter. Han berättade att han släktforskade, å han såg säkerligen hur det glittrade till i mina ögon. Jag skulle så innerligt villja släktforska på min mamma och pappas sida. Men jag vet inte hur jag ska göra. När jag gick hem tänkte jag jätte mycket på denne manns kunskap i släktforskning. Om jag möter honom igen tror jag jag ska fråga honom om han vill lära mig lite om detta. Kan ni förstå på en promenad i lilla Burträsk dyker det upp en man som man inte träffat förr.

När jag kom hem tog jag i spackelspaden och har spaklat skarvarn i rummet som ska renoveras.