.

Fredagmorgon när jag vaknade kändes det som jag hade varit vaken i flera dygn. Jag var så trött så trött. Måste bero på akutbesöket jag och Emma var på igår. Hjärnan ville inte riktig börja jobba på morron. Tur att det då finns den goda drucken KAFFE!

Just innan jag skulle gå på lunch kl 12 ringer min mobil. I andra ändan säger en sorgsen Emma röst.
- Mamma det gick inte bra det här.
Var på jag säger.
- Vad har hänt?

Emma skulle ta mat i matkön när någon/några knuffar på och Emma tappar balansern och sätter ner den fot som hon har så ont i. Smärtan från gårdagen gör sig påmind, och det vill inte säga lite. När hon berättat vad som hänt säger hon:
- Mamma jag vill att du hämtar mig, NU!

Snäll och omtänktsam mamma som man är sätter jag mig i bilen och åker in till stan och hämtar Emma.

Foten hade svält upp och en ny blödning hade uppstå. Bara att stoppa i stackarn alvedon igen.