Gammal vänskap kan rosta
Jag är en person som står med båda fötterna på jorden samtidigt som jag är stark. Men även jag behöver någon att dela heligheter med. Missförstå mig inte men Lars är ju en ventil. Men vi tjejer emellan behöver också varandra ibland.
Jag har många vänner som jag gillar att umgås med och prata med, men inte på samma sätt som jag gjorde med denna. Har med tiden efter detta uppmärksammat gliringar som hon iblan ger mig särskilt i onyktert tillsstånd. Tur jag inte är den personen som hakar upp mig för då skulle vi riktigt kunna ryka ihop.
Verkligen jobbigt förstår jag. Trist att det ska bli sådär men hon mår nog mer dåligt än du tror jag. Du är stark vännen och jag hoppas att du vet att jag finns här varje dag för dig. Kram
Jo, visst är sånt där tråkigt! Nu är ju inte alla vänskapsförhållanden likadana, men oftast tycker jag att om man är med om sånt som du beskriver och tittar tillbaka, så kanske man kan se tendenser även tidigare, men man vill inte se tecknen...jag har provat liknande, men som sagt, det är tufft när man inser att man är inte lika saknad som man saknar själv. :-( Men du får trösta dig med, att det är hon som missar din vänskap, hon har problemet! :-)
Ibland måste man avveckla vänskaper som tar mer än de ger, det gör ont men man måste tänka med hjärtat också. Gör man inte det går man illa åt sitt eget liv och det utvecklas man inte av även om det gör ont ont ont. Själv saknar jag mina två bästisar som finns alldeles för långt ifrån mig, att förutsättningslöst kunna prata med någon utan att det kommer vidare, att de inte dömer, att de alltid finns där och alltid älskar mig oavsett vad som händer. Jag förstår att du saknar henne på det där viset för även om man har sin man är det inte samma sak som en innerlig tjejvän..
